"Used to be clean...

... now i'm filthy as can be."

Mjahaja. Jättemycket plugg har det ju inte blivit förstås. Surprise! Ingen tvätt heller för den delen. Lunch har jag lagat och lite annat pyssel har jag hunnit med. Fast inget av det jag borde gjort. Men men. Än är inte dagen slut.

Här är resultatet av mitt kladdande med tusch och akvarellpennor.

Personligen gillar jag de starka färgerna, men det är ju mer pennornas förtjänst än min egen. Roligt att få leka av sig var det i alla fall! Hade ingen idé om vad jag ville måla när jag började, så jag klickade runt lite bland mina vänner på facebook och hittade till slut en profilbild som inspirerade mig. Min bild började som en kladd till ett ansikte, men det blev inte som jag tänkt mig, så jag gjorde ett till bredvid. Sen spårade det ur lite därifrån, ganska långt ifrån profilbilden jag tittade på, men det är just det jag gillar.

Har kört min loungepepp-playlist jag vet inte hur många gånger om under dagen. 

Dagens låt:

  

Iamamiwhoami – ; John

Youtubade ett tag idag också, hamnade på tacktalen från London-premiären av Harry Potter and the Deathly Hallows Part II. Galet känslosamt. Men jag förstår dem faktiskt, blev lite vemodig själv när jag läste ut sista boken. Nu blir det inga mer, liksom. Fast de går ju som tur är att läsa om, vilket jag gjort ett antal gånger... Kan också rekommendera att lyssna på dem på ljudbok. Mycket mysigare än så kan det knappast bli! Uppläsare Stephen Fry är min favorit.

Kramar och kritor

Gårdagen blev faktiskt riktigt bra. Som om jag behövde ytterligare bevis på att det lönar sig att gå upp på morgonen, i stället för på eftermiddagen... Åkte hem till mamma och pluggade hela dagen, så gott som i alla fall. Fick mat lagad, kaffe serverat, sällskap lite då och då och någon att diskutera mitt arbete med. Himla fint!

Eftersom jag inte är van att komma upp så tidigt så var jag ganska trött under dagen, vilket också ledde till att jag blev rätt känslig för minsta lilla och därmed tjurig, eftersom vad som helst kan störa en när man är trött och känslig. Igår var det tröjan som inte var bra, ärmarna var för korta och luvan var för tung... frusen var jag också. Stel i nacken, gnäll, gnäll, usch, hjälp... Så jag fick låna en annan tröja av mamma. En värmande kram gav hon mig också.

Så galet bra att vi kan vara raka med varandra. En gång i tiden var jag bara tjurig, utan att förklara varför, vilket så klart inte var så roligt för min omgivning. Nu för tiden har jag lite mer självdistans och förståelse för mig själv och, tror jag, andra. Så igår kunde jag säga "Jag är tjurig. Trött, känslig och tjurig." Så att hon kunde förstå. Det gjorde hon. "Det är okej," sa hon bara. Då kändes allt redan lite bättre. Svårare än så behöver det ju inte vara.
  
(Note to self: Stäng av internet när du pluggar. Dra ur sladden. Sätt i den om det är något du absolut måste kolla upp på nätet, men inte annars. Då hamnar du bara på facebook, nån random "rolig" hemsida eller nån artikel som du plötsligt bara måste läsa, bara för att det gör att du kan skjuta upp plugget lite till. Stäng av internet.)

Jag fick också för mig att rota fram min gamla rit- och målarlåda ur garderoben i mitt gamla rum. Det slutade med att både mamma och jag satt på golvet o drog fram den ena grejen efter den andra, tuschpennor, färgpennor, kritor, ojlefärger, vaxkritor, gipsformar, vattenfärger... Många glada minnen som kom tillbaka, bara av att hitta den där lilla, lilla, minstaste röda kritan som man sparat in i det sista för att färgen är så fin. Tog med mig en låda med halvtorkade tuschpennor och mina akvarellpennor hem till mig. Kunde så klart inte låta bli att kladda lite på kvällen. Ska se om jag lyckas lägga upp resultatet lite senare idag.

Idag, förresten, vaknade jag av mig själv 07:21! Lycka.

Ska hinna med massor idag, tänker jag mig, så att jag blir trött ikväll. Blir nog lunch strax (yey! brukar vara frukostdags för mig vid den här tiden) och sedan plugg, brödbak, dammsugning, tvätt och... vad än jag mer kan tänkas hinna med.

Morgonljug

Idag vaknar jag och är glad. Inte för att jag tror att det är julafton. Inte för att jag ska göra nåt särskilt som är särskilt kul. Inte för att jag är det minsta utvilad eller pigg. Jag är glad helt enkelt för att jag är vaken.

Jag är glad för att jag är vaken kl 8:00 på morgonen. Så tidigt har jag inte varit uppe på... jag vet inte ens hur länge. Jag kom upp hyfsat tidigt (typ 9-10) nästan varje dag ett tag, men senaste veckorna har jag fått ett litet återfall till min gamla och fruktansvärt jobbiga dygnsrytm, där jag somnar vid 3:30 och kommer upp nån gång efter lunchtid. När jag kommer upp så sent tappar jag direkt hoppet, lusten och energin att göra nånting, vilket innebär att jag får extremt lite gjort hela dagen och sedan känner mig dålig, misslyckad och patetisk som inte kan ta tag i mitt liv.

Ofta vaknar jag till hyfsat tidigt (fortfarande typ 9-10), intalar mig själv att jag är ganska pigg och vaken nog för att klara av att bara vila lite på kudden. Jag klarar nog till och med av att blunda en liten stund, intalar jag mig själv, bara för att piggna till lite mer... få ut det sista av sömnen... bara... vila lite...  Sen är det kört och jag vaknar inte igen förrän efter lunchtid. 

Jag får hjälp att komma upp på morgonen. Min mamma och min M. (typ pojkvän, fast inte riktigt, än) sms:ar och ringer för att se att jag kommer upp. Oftast sms:ar de. Jag är så förbannat grinig på morgonen att ingen vill prata med mig då om de slipper, M. har erkänt att han är lite rädd för mig så dags. Jag föredrar också sms, för jag blir bara irriterad av min oförmåga att uttala normala meningar när jag är nyvaken. Att behöva förklara något eller svara på en fråga som inte är utformad för ett svar som "mmm..." gör mig skogstokig på morgonen. Det är helt enkelt bra för alla parter med ett vänligt litet sms.

Problemet är att jag ljuger på morgonen. Jag skickar ett sms tillbaka där jag skriver "Japp, jag är uppe!" och slocknar sedan med en gång, mobilen ofta kvar i handen eller förlorad nånstans mellan täcke o lakan. Jag gör inte detta med flit. Jag vill komma upp och jag är väldigt tacksam för den hjälp jag får. Jag skulle gå upp om jag bara hade förmågan, men oavsett hur öppna mina ögon är, så är min hjärna inte funktionell för fem öre när jag är nyvaken.

Min hjärna ljuger för mig, lika mycket som för de vänliga människor som vill mig välast! Min hjärna säger till mig att jag är vaken, att jag ska gå upp, att jag bara ska vila lite... så fort den undanröjt alla möjligheter att jag ska kunna gå upp slår den ut mig igen. Inte konstigt att man blir förbannad på sig själv, när ens egen hjärna arbetar emot en.

Men inte idag! Idag vaknade jag och kom jag upp! Idag ska jag plugga som en liten gris hemma hos mamma, plugga för första gången på.. tja, tre veckor kanske. Vadå, jag har ju bara en komplettering sedan i våras, en tenta jag inte börjat plugga till och en rapport att skriva en ny version på, allt innan terminens slut. Oh well. Today is the day.

Idag ska jag få dagsljus! Idag ska jag få krama mamma! Idag ska jag plugga och få nånting gjort och det kommer att kännas fantastiskt bra!

(Hej du glade,... jag vet. Jag är inte så jävla käck i vanliga fall. Jag provar bara lite självbekräftelse, för att hålla igång och se till att jag inte går och lägger mig igen.)

Nu är det dags för frukost. Jag ska unna mig mitt sista ägg bara för att jag är så duktig som kom upp, kanske en korvskiva också! Missförstå mig rätt, jag går inte på någon slags bantningskur. Det är bara det att jag inte har några pengar kvar alls, så jag hushåller lite fram till litenlitenlöning på fredag. Då ska jag köpa ägg.

Introduktion

Jaha. Ja, jag börjar väl från början då. Om det nu finns någon... det snurrar på rätt bra i mitt huvud. Tankar utan varken början eller slut. 
Jag börjar där jag är i stället.

Tankesnurra 1: 
Det var då själva fan va mycket bloggar det finns! Jag kunde knappt registrera ett namn på min. Alla ord, fraser och vitsiga små konstellationer som på något magiskt vis skulle säga allt om mig på tio bokstäver var redan tagna. Men det betyder väl helt enkelt att mina idéer inte var särskilt originella, precis som min idé om att starta en blogg. Alla har redan haft den idén för länge sen. Utom jag. Så det är ju kanske originellt - nån ska ju vara sist också! Fast... det är jag nog inte heller. Skit samma. Jag är jag i alla fall, och min blogg är min blogg. Nu är den.

Tankesnurra 2:
Varför är den då? Som sagt är mitt huvud ganska snurrigt och en blogg ska ju vara bra att skriva av sig i, har jag hört. Värt att prova. Tänkte ha som nyårslöfte inför 2012 att jag ska sluta vara lat, så att underhålla bloggen kan nog vara ett steg i det; både som utmaning att hålla fast vid ett projekt och som en metod att hålla ordning på allt det andra i huvudet.

Tankesnurra 3:
Vad i hela friden ska jag skriva om då? Ha! Jag skriver väl om vad jag vill! Förmodligen mycket, det brukar bli mycket när jag skriver. Om det inte redan framgått... Aaanyway. 

a) Jag gillar musik, böcker, film och tv-serier, så jag tänkte att jag kunde skapa mitt egna lilla öppna bibliotek här, med olika sorters underhållning som i alla fall underhåller mig. 

b) Jag uppskattar det lilla här i livet, så med förhoppningen att det finns fler som också gör det (eller kanske behöver lära sig att göra det) tänkte jag dela med mig av sånt som gör mig lite lycklig i vardagen.

c) Jag fascineras ofta av människor. Stupid shit they say and stupid shit they do. Fast också av hur fantastiskt underbara människor är, så klart. Framför allt fascineras jag av olika beteenden och mönster hos människor och vad som ligger bakom dem. Hjärnan, psykologi, sociala normer, språk, sömn, träning, biologi, känslor, upplevelser, erfarenheter, relationer... listan kan göras lång. Ännu längre, menar jag. Hur människor ens kan hålla ihop är för mig ett mysterium. Intryck och uttryck åt alla håll och kanter. (enter blog)


Alltid är det någon som missförstår en. 
Kanske finns det ingen som förstår. 
Kanske finns det någon.